KAPELLET I HÄSSLEHOLM, EN AV PATER ROMANS TRE, VARJE SÖNDAG

Ett fint kapell med samlingslokaler i kelaren och prästbostad på övervåningen, tom. Själv bor Roman i Kristianstad med sin stora busiga hund, sådan husse sådan hund!

TILL DANMARK OCH STELLA MATUTINA

En Doréehimmel över Östergötland kändes helt rätt med tanke på att vi var på väg till reträtt hos St. Josefsystrarna på Stella Matutina vid Sundet.

Det började skymma när vi kom fram, nyckeln låg under mattan vid stora ingången och mat fanns det i kylskåpet!

Sr. Susanne hann hem strax efter och dukade upp godsaker på bordet. Vi hann med en liten promenad i trädgården innan det var dags att krypa i sängen vid halvniotiden!

I och för sig var det lite onödigt, vaknade vid tolvtiden och konstaterade att det inte blir mycket sova av de här dagarna!

Soluppgång över Sundet,

kan det bli mera måleriskt!

Stella Matutina är fantastiskt.

Stora rosenbuketten framför altaret symboliserade oss associerade som deltog i reträtten.

Här står våra herrar vid rosenrundeln och dryftar livet djupare mening.

Här står Catarina vid Josef och Jesusbarnet och gör detsamma!

Hortensiorna prunkade,

havet var impressionistiskt

 

 

och verkligheten var förvillande likt något bättre... 

EN TITT PÅ NIVÅ OCH FEST PÅ KLOSTRET, STRANDVEJEN 91

Vi hade en stund på oss och då passade vi på att kolla in lilla samhället som ligger alldeles nära Stella Matutina.

Det var köpcentret som lockade

skulle nämligen äntligeninhandla drickbuljong, en vara som inte säljs i Sverige, och varför, det kunde de inte svara på Knorrs när jag ringde dem för ett år sedan. 

Lyckades! -och vi fick lite tid på oss att flanera.

En litteraturintresserad miljö?

Snyggt och prydligt och allt under tak.

Sedan var det dags att åka till klostret på Strandvejen 91. Vi blev etiketterade vid ankomsten.

I kyrkan pågick de sista förberedelserna inför jubileet. 

Vår gamla väninna från Stockholmstiden, sr. Maria var lika glad som alltid.

Sr. Susanne hade hand om föredraget om systrarna från Chamberys historia, illustrerad med massor av intressanta bilder.

Vår lilla landsända var med också och bilden som visualiserade oss var tagen av Gittan i vårt vardagsrum och den signade hunden Gunnar promenerar värdigt framför gruppen och ger tyngd åt allvaret.

Det blev rungande applåder och sr. Susanne rodnade anspråkslöst.

Här har vi "vår" präst. Jesper Fich, dominikanpater och en härlig person!

Det var dukat inomhus 

men själva grillandet och hämtningen skedde ute i korsgången.

Catarina som väntar sitt första barnbarn vilken dag som helst, passade på att shoppa lite klosterhantverk, små, söta, blå strumpor i två storlekar och lite annat lämpligt.

I klosterträdgården prunkade för fullt fortfarande av bl.a. dahlior

fuchsior,

och något som ingen av oss visste vad det var.

Catarina och jag gick runt och tittade på konsten, mätta och belåtna innan vi gjorde kväller.

HEM VIA HÄSSLEHOLM OCH MÖRKASTE SMÅLAND

Farväl för den här gången, ärkeängel Mikael.

Vi missade färjan med en minut och hade därmed lite tid att titta på Helsingör varmed vi hittade den här söta utsmyckningen. 

Väl på svensk mark var första destinationen Hässleholm.

P. Roman siktades direkt när vi närmade oss kapellet.

Här är det bästa kyrkoherdeminen på, han såg inte direkt ut att lida i Skåne trots en tung arbetsbörda. 

I väntan på Mässan, bilden från kapellet ramlade bort i hanteringen så den finns överst i denna lilla krönika.

På hemvägen från Hässleholm fick vår GPS-tant tillfälle att ge betalt för gammal ost, så som vi har skojat och drivit på hennes bekostnad, hon skickade oss in i den småländska urskogen och påstod att Markaryd fanns vid en timmerhög bortom all ära och redbarhet - och innan vi hittade rätt igen, det var då inte hennes förtjänst!

Vi passerade Curts farfars livsverk som vederbörligen avfotograferades.

Det hade varit en trafikolycka vid Huskvarna strax innan vi skulle passera, kanske var det den som GPS-tanten höll oss från med sina irrfärdskrumbukter?! Det tog evigheter att passera olycksplatsen.
Resten av resan gickutan större problem och vi lyckades med två minuters marginal hinna lämna bilen före kl. 22.00!