VÄLDIGT MYCKET VINTER ÄR DET!

Snöstormsvarning på radio på morgonen, speciellt på Gotland och södra delarna av ABC-området.
Eftersom meteorologerna alltid tar till lite i överkant för säkerhets skull, åkte vi till IKEA i Uppsala för att köpa en bokhylla, hyllor för DVD, ljus, blomkrukor, köks- och dörrmattor samt två mjukisdjur (10:- per mjukisdjur går till UNICEFs barnfond). Det var ganska mycket folk i butiken redan vid öppningsdags och när vi var klara så kringlade sig kassaköerna evighetslånga. Som vanligt hamnade vi i den kassan som tog mest tid på sig. En bit före oss var det några som köpt ett helt bohag och tydligen var varenda pryl och pryttel felmärkt eller inte märkt alls eftersom damen i kassan oupphörligen ringde någon med bättre vetande. Det tog tid det! De flesta i vår kö hade iallafall förstånd att byta kö, men inte vi, skam den som ger sig o.s.v.
När vi sen kom hem och Eje skulle, innan mörkrets anfall, hinna mata de stackars kreaturen som hungriga hängde på gärsgårn, då gick inte traktorn igång! Tack och lov så fanns "kusin hans" hemma och kunde rädda kossorna från svältdöden.
Fåglarna däremot har sin foderförsörjning helt oberoende av traktorer. Talgbollarna precis utanför köksfönstret är till för de modigaste matgästerna, blåmesar och entitor, de större tål inte närmare granskning, undrar just varför. Har de kanske inte rent mjöl, eller rättare sagt fågelfrö, i påsarna?

DAGENS KATT
Bebé är en mycket speciell och kär familjemedlem. Om de tre musketörerna kade funnits i kattgestalt så hade Bebé varit Aramis (med vissa drag av både Porthos och Athos om jag är helt sanningsenlig). Han föddes, inte med silversked i munnen men med silver i pälsen - han var strömmingsfärgad! Svart blev han efter ett halvår och nu vid fyraårsålder börjar han bli silvrig igen!
Hans salig moder, Petite Bleu var mycket vacker, sjuk och svag och nästan döv när Bebé föddes och han var den ende i kullen som överlevde de första levnadsveckorna. Han blev tämligen bortskämd och överbeskyddad av sin stackars ömma moder och ännu ömmare Matte. Denna ljuva barndom skapade en katt som hemma hos familjen, dvs Matte och Husse, är den perfekte gentlemannen, kanske en aning överdriven i sina umgängesvanor vilket har gett honom öknamnet Kattastrofen. Så fort man man tittar på honom eller säger hans namn så blir han så till sig att han välter omkull allt sm finns inom räckhåll, även klenare folk. Vi har lärt oss att hålla i allt som kan tänkas gå i kras eller skadas allvarligt vid fall ner eller på golvet. Av detta kan förstås att våra gosestunder är som att jonglera med åtta bollar i luften, garanterat inte allt för enkelt. För övrigt är han så go som bara en gosekatt kan vara, alltså inomhus.
Det är ute i den stora världen som den beväpnade musketören vaknar till livs. Han duellerar regelbundet i gryningen, jagar fruntimmer och gömmer sig för kardinalens poliser minst tre dagar i veckan. Dessutom misstänker vi att han har en förmögen älskarinna här i byn eftersom han är rund om magen och ganska så kräsen med maten vid sina två-tre besök i veckan här hemma. Vid dessa besök blir han också regelbundet ömt omvårdad med Sockatyl, en veterinärmedicinsk salva som hjälper både mot infektioner i sår och mask i magen, hur den verkar för skurknän och nageltrång vet jag inget om. Hur som helst, Bebé är en ärrig drottningens försvarare med - förhoppningsvis - många kattliv kvar av de nio ursprungliga kvar på kontot. Katter har i allmänhet intressanta liv, tyvärr har folk inte tillräckligt med tid att djupintervjua sina felina medresenärer.

TILL MÄSSAN I SNÖSTORM
for vi på eftermiddagen, då hade vädret kommit ikapp oss! Det snöade så in i bomben att visibiliteten var noll långa sträckor, tur vi kan vägen både utan och innan.
Det var inte någån rusning till kapellet men vi var blev fem inklusive fader Prästen.

Vädret hade stillat sig på hemvägen,
detta tackar vi för. Amen.