BARA VÄLDIGT LITE SNÖ IDAG...

Bläddrade bakåt på bloggen idag och märkte att jag skrev mycket mer i början då jag trodde att några kunde tänkas var intresserade av att läsa vad jag skrev. Inte för att jag på något sätt trodde att det jag skrev var något speciellt eller intressant, bara små funderingar som våra vänner skulle förstå. Men nu tror jag istället att det är bara min älskade svärdotter som tittar, utöver hennes kommentarer har det varit mycket tyst.

Ifall det nu trots allt skulle finnas någon ytterligare, snälla, skriv en rad på kommentarer, bara så jag vet om det är någon ide att skriva något!

Jag skall trots allt försöka skriva lite mera ett tag framöver, om inte annat så för min egen skull, och skall även försöka vara lite rolig, om det nu går.
Det roligaste idag var nog att det inte snöade speciellt mycket och att det på radion sades att det inte varit en så kall januari sen 1800-kallt, dvs. att det varit minusgrader varenda timma under januari månad! Det var väl roligt så säg! Speciellt med tanke på den globala uppvärmningen! Eller med tanke på att det spås att nästa istid redan är på G?

Väninnan som fyller år imorgon har åkt iväg till Egypten och skall bo på femstjärnigt och får resa billigt med en av sina vänner och får rabatt på flyget och skall besöka Kairo och, och, och jag är väldigt glad för hennes skull, lite kompensation skall man väl ha när man fyller 60!
Husse fyller i övermorgon och har skurat golv idag. Olika falla ödets lotter.

Jag räknar dagar och veckor till maj/juni då jag tackar för mig i statens tjänst. Lite av känslan som fanns som barn har drabbat mig. I början av december varje år just då julskyltningen kom igång, anade jag att julen var nära men tidsbegreppet kunde ännu inte formas till konkreta dagar och timmar utan bara "snart" och det var så abstrakt att det kändes som evigheters evigheter. Numera går ju tiden mycket fortare, rent av turbofart, så egentligen är känslan den motsatta på ett märkligt vis. Jag vill att det ska bli dags att lämna yrkeslivet för gott snarast men samtidigt vill jag bromsa tiden så att dagarna inte bara svischar förbi utan att jag hinner njuta av tillvaron. Tänk så lätt det är att hitta lämpliga nojor för varje tillfälle i livet!

Så kära vänner, om ni finns därute någonstans, snälla, sätt ett bomärke på kommentarer, jag begär inga recensioner, bara ett livstecken, tack!