ST. ANNA AV NOVGOROD

En försenad hälsning på din dag den 11 februari (enligt andra källor 10 februari) kära St. Anna. Du är speciell för oss här i Roslagen då din make, furst Jaroslav härstammade från dessa trakter! Han var ättling till rospiggen Rurik som for österut och hamnade i Novgorod och "grundade" Ryssland (Rus, Roslagen, Roden).

Ingegerd var det namnet du bar innan du lämnade detta land som idag kallas Sverige. I Novgorod fick du ett nytt namn, Irina, och när du sedan som änka trädde in i det kloster du grundat, blev du Anna. Och idag är du St. Anna.

St. Anna blev helgon innan den stora schismen och erkänns därför både av den romersk-katolska och den ortodoxa kyrkan.

Min dröm är att den dagen Norrtälje får en egen katolsk kyrka, skall den heta St. Anna, både efter Anna av Novgorod och Vår Moder Marias moder Anna. Denna koppling till moderkyrkan, Vårfrukyrkan i Täby, kan ses som en hedersbetygelse.

Att jag personligen är mycket förtjust i St. Anna beror på att hon enligt legenden var den som gav sitt namn, Ingegerd, till folket och landet kring floden Nevas mynning till Finska viken, Ingermanland. Detta folk är mitt genom min mor som föddes där och som genom kriget så småningom hamnade i Sverige liksom så många andra ingermanlänningar. Det är få som känner till något om detta folk, det är det gömda, tysta folket. Man vågade inte tala om varifrån man kom för att inte riskera att bli skickad till Sibirien, ett öde som drabbade tusentals människor även i Sverige vid de s.k. Baltutlämningarna. Under andra världskriget hade tyskarna av strategiska skäl skickat människorna till Finland, de talade ju ett språk som liknade finska! När kriget väl var slut, begärde Sovjetunionen tillbaka sina medborgare och lovade dem att få tillbaka sina bostäder och arbeten. När de återkom till Sovjet, väntade godstågen och folket lastades i vagnar märkta med på den tiden vanligaste adressen för överlevande som ansågs som folkförrädare eftersom de varit i ett annat land, det gjorde ingen skillnad att de inte hade åkt av egen vilja. Det bar iväg till Sibirien och så gott som säker undergång.

Jag har tidigare på bloggen uppmarksammat två jubilarer den 11 februari, Benkt Stolpe och p. Roman, lyft på hatten, goa gubbar, för furstinnan av Novgorod, St. Anna, som de ortodoxa hyllar som Sveriges skyddshelgon!

Ps. Fader Bertil Roslund tillhör också till St. Annas trogna supporterskara så jag är i gott sällskap.