Under övningen innan Mässan fick vi veta att f. Roslund hade mått illa igen och Hedvig hade sett till att ambulansen hämtade honom och förde honom till St. Görans Sjukhus.
Elisabeth hade lyckats med att ordna fram en präst till dagens Mässa och vi sjöng så vackert vi kunde.
Det finns en äkta glädje i kören trots att det ibland skär sig, så är det väl överallt i livet, det skär sig ibland.
Rosine, vår musikmaskin, dirigerade kören med den äran, Elisabeth hade fullt upp med orgeln.
Denna underbara präst, fader Bernardo, höll Mässan och levererade en predikan som gick rakt in i själen och kommer att skava ett bra tag, hoppas jag!
Åh vad fint du skriver och plåtar, nu har jag upplevt hela helgen igen!!! När jag får mer tid i livet ska jag också ägna mig åt sådant här. Förresten tycker jag att du är väldigt bra på tekniska grejjor du också ; ) Tack bästa Anja för den här bloggen! Kram!
SvaraRadera