Ingenting här,
ingenting här men det blåser,
Gunnar känner vittringen av storvilt,
men det var ju bara lillvanten,
att man aldrig kan få vara i fred - fast det är ju ganska läckert med beundrande blickar. Det gillar vi ju alla, eller hur!
lördag 17 september 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Så fullkomligt bedårande!
SvaraRaderaKram
//Sigbrith